Om konsten att säga upp avtal

2004-09-29
Det började med att företaget sa upp avtalet om Förslagsverksamhet. Ett led i förändringsarbetet hette det. Metallklubben var kritisk och försökte hitta ett kompromissförslag. Företaget sa Nej till detta.

Kort därefter sa Företaget upp avtalen om Arbetsorganisation och Lönesystem. En stöt i hjärtat på Metallklubbens medlemmar. Kritiken var massiv, men trots företagets uppsägningar fortsatte Metallklubben förhandla om ett nytt lönesystem.

Nästa attack sattes in på “alla överenskommelser och all praxis som finns om in-och utlåning och tillsättande av interna tjänster”. Företaget sa upp rubbet. Varför spara någonting var uppenbarligen den grundläggande idén. Klubben svarade med att vilja träffa ett nytt avtal och en arbetsgrupp tillsatttes och glömdes bort.

Det pågår en “harmonisering” inom Volvokoncernen. Alla avtal som sticker ut kring OB- och överrtidsersättning, skiftformstillägg, arbetstider, etc. ska ifrågasättas och “harmoniseras”. Hur många lokala avtal Företaget då har tänkt säga upp är oklart.

När företaget slutligen indirekt sa upp överenskommelsen om riktlinjer för ett nytt lönesystem, ja då kunde klubben inte längre svälja och tiga. Kravet från medlemmar och förtroendevalda har under en längre varit att svara med att säga upp avtal som vi kan leva utan. Ett sådant avtal är “kontinuerlig körning”. En mild variant vidtogs. Avtalet som sådant är inte uppsagt, men väl tillämpningen på Karossavdelningen.

Fortfarande leder företaget stort i avtalsuppsägningsligan!