Vi är så trötta och besvikna på att se investeringar i maskiner och robotar, men ingen satsning på människor!
För 25 år sedan var uthyrning av arbetskraft en olaglig verksamhet. Då fungerade arbetsmarknaden genom visstidsanställningar när företag fick arbetstoppar. Sedan ändrades lagen och vi fick uthyrning av arbetskraft. Från början var det tänkt att begränsas till tillfälliga arbetstoppar och korta perioder. Idag är inhyrning och bemanning ett permanent tillstånd under flexibilitetens täckmantel.
Situationen på arbetsmarknaden håller på att urarta. Ordet trygghet hånas. Utvecklingen mot dagavlönade och timanställda rullar på. Det fackliga inflytandet minskar när otrygghetens tystnad breder ut sig.
Vårt företag, Volvo Lastvagnar i Umeå är i högsta grad medskyldiga till den utvecklingen. Att investera i människor, dvs. att anställa och kompetensutveckla, är inte längre en angelägenhet. Under många år har företaget köpt sig fria från det ansvaret. Både vi som är tillsvidareanställda och vi som är bemanningsanställda är förlorare.
Nu är tiden förbi att facket ska sitta tysta och titta på!
Under ett flertal år har i princip all naturlig avgång ersatts med inhyrning på vår fabrik. Medelåldern hos Volvoanställda har passerat 51 år. Idag är det tre gånger fler anställda som är över 60 år än det är anställda mellan 18 och 40 år. Det är en ohälsosam ålderssammansättning för varje företag eller organisation som vill utvecklas.
På vissa avsnitt på fabriken är de inhyrdas andel kring 50 procent. På vissa avsnitt på fabriken är de inhyrdas andel kring 50 procent. Så här kan det inte fortsätta!
Oetiskt mot tidigare anställda
På vår fabrik finns det ett drygt 30-tal bemanningsanställda som tidigare varit Volvoanställda, några så länge som 15 år. De blev uppsagda av arbetsbrist när monteringsjobben försvann. De tvingades lämna det man trodde var ett tryggt jobb efter så lång tid. Därefter har dessa tidigare Volvoanställda varit inhyrda i flera år, några upp till fem år. Det är närmaste en moralisk plikt att dessa erbjuds en tillsvidareanställning.
Dyrt
Under alla dessa år med permanent inhyrning har företaget bokstavligen kastat pengar i sjön. En rimlig bedömning är att en inhyrd innebär upp emot 50 % högre kostnad än en nyanställd. Med ett mer eller mindre permanent tillstånd av hundratals inhyrda är det ett fördyring i mångmiljonklassen, som ska betalas genom högre rationaliseringskrav vilket innebär hårdare press på de anställda.
Otrygghet
Bemanningsanställning är otrygghet oavsett om man är tillsvidareanställd eller visstidsanställd i bemanningsföretaget. Om Volvo upphör med sin ”beställning” kommer varsel om uppsägning omedelbart. Det finns inga andra kundföretag som sväljer en sådan mängd människor.
Att vara anställd på Volvo är inte heller någon absolut trygghet. Men förutsättningarna att hitta övervintringslösningar, kompetensutveckling, arbetstidslösningar, osv för att behålla anställningen är betydligt större. Företaget kastar inte bort en maskin eller robot som inte behövs tillfälligtvis när produktionen går ned. Det är lika dumt att kasta bort en mänsklig kompetens i onödan.
Arbetsmiljöproblem
Allt fler rapporter beskriver att bemanningsanställda utsätts för fler skador i arbete. Volvos statistik på området bekräftar bilden. Som ny på jobbet och ofta med undermålig introduktion ökar riskerna. Men personalomsättning och mycket upplärning påverkas den nödvändiga arbetsrotationen negativt. Alla blir förlorare.
Myten om flexibilitet
Mycket av det negativa med bemanning och inhyrning kommer från myten om flexibilitet. Merkostnaden för inhyrning brukar jämställas med en ”försäkringspremie” mot att inte behöva dra på sig avvecklingskostnader när konjunkturen svänger. I vår bransch går det att förutse volymförändringar i tid och därmed hinna parera. Vid stora förändringar finns det avtal om korttidsarbete.
Bemanningsföretagen arbetar hårt för att göra sig oersättliga. Det kommer nya erbjudanden till kundföretagen. Men varje ny ”affärsidé” ökar utsattheten och otryggheten bland de bemanningsanställda.
Visa ansvar, ta beslut!
Vi riktar idag en stark kritik mot vårt företag, Volvo Lastvagnar i Umeå, för att det har abdikerat från sitt ansvar att anställa och utveckla människor. Den lokala ledningen kan på ett enkelt sätt visa att man är beredd att ta ansvar för helheten i en utveckling.
Från IF Metallklubben på Volvo Umeå är detta en vädjan, en uppmaning och ett krav:
Erbjud bemanningsanställda en Volvoanställning!
Antagit på IF Metallklubbens årsmöte 27 februari