Länge ska 2020 minnas som året då pandemin slog till med full kraft. Den har påverkat oss alla, på jobbet och privatlivet. Liv har gått till spillo. Oro och rädsla har brett ut sig. Kramar och omfamningar har uteblivit. Det kommer att pågå ytterligare en tid. Förhoppningsvis kan det bära med sig nya insikter om hur vi ska leva våra liv. Allt kanske inte ska återgå som det var förut.

Tvärstopp
I slutet av mars stannande fabriken och stora delar av industrin i landet. Snabbt fick vi avtal på plats för korttidspermittering istället för varsel om uppsägning. Företagen blev ”bidragsberoende” av statskassan och vi kunde med ett måttligt löneavdrag för en förkortad arbetstid behålla jobben. Det gällde inte för alla inhyrda och temporärt anställda. De fick ta smällen och blev arbetslösa.

Full fart
Inte trodde vi att vi i slutet av samma år skulle få uppleva fulla orderböcker och en produktionstakt vi nästan aldrig sett förut. Även sådant frestar på. Övertid, strul, upplärningar av nya, men ändå mest positiva känslor. När det var dags att lösa ut minustiden som fanns innestående var det klubbens förslag som genomfördes. Vi kunde garantera att de lediga fredagarna också blev av, trots ansträngt produktionsläge.

Nyanställningar
Med de stigande produktionstakt kommer också behov av ökad bemanning. En av klubbens mest prioriterade frågor – sluta hyra in, börja nyanställa – har nu uppfyllts. Till alla nyanställda riktas på nytt ett varmt välkomna.  Vi saknar dock några av våra tidigare arbetskamrater, sådana som varit både Volvoanställda och inhyrda och gjort ett gott arbete under den tiden. Vi blir också alltmer förvånande och upprörda över företagets sätt att hantera anställning på företaget och kommer att återkomma till det.

Anställningstryggheten
I den pågående diskussion om anställningstryggheten har klubben gjort ett tydligt ställningstagande. Efter ett beslut på klubbmötet i december förra året startades budkavlen ”Försvara turordningsreglerna i LAS”. Med den kampanjen ville vi säga att arbetsrätten ska försvaras istället för att säljas ut.  Vi har tagit en annan ståndpunkt än vårt förbund.

Nytt år, nya möjligheter
För första delen av 2021 ser det mycket positivt ut. Fortsatt hög produktion, förlängd visstid och framtidshopp. Pandemin är inte över och fler bakslag kan komma, men vi behöver inte kraxa om det hela tiden. Vi har ett löneavtal som ska omsättas på koncernnivå och lokal nivå. Vi borde faktiskt kunna förvänta att den mycket positiva utvecklingen för AB Volvo också gör sig påmind som en positiv utveckling för alla anställda.

Uppriktigt sagt måste det bli ett slut på uppsägningar av avtal och försök till påtvingade försämringar av villkor. Varför inte ett nytecknat avtal mellan klubben och företaget som inger lite optimistisk framtidstro. Så farligt kan det väl ändå inte vara?

Några personliga rader
Jag har gjort några nedslag under 2020 där det fackliga arbetet gör skillnad: Avtal om korttidsarbete, lokalt arbetstidsavtal, försvar av anställningstrygghet, löneförhandlingar och villkor.  Vi måste ibland påminna varandra om vad utfallet hade blivit utan fackförening, eller med en modlös fackförening.
Jag gör mitt sista klubbårsmöte i början av nästa år. Förtroendeuppdraget har pågått i över 40 år.  Någon gång ska det ändå ta slut. Det finns många mycket duktiga och ambitiösa i kollektivet av förtroendevalda på företaget. Vi har en facklig verksamhet som är högt rankad i landet.  Men det behövs att också några nya kliver fram och kan fylla på när vi äldre lämnar.  Min förhoppning är att det finns några nya namn på förslag när årsmötena genomförs i januari och februari.

Med önskan om God Jul och Gott Nytt År
Jan-Olov Carlsson