2015-05-30
AB Volvo vill ge bilden av ett modernt företag där allas delaktighet och engagemang är av största betydelse. Alla anställda ska behandlas med respekt. Vi anser att denna fasad har rämnat. Bakom de vackra orden ser vi hur en skrämmande åtskillnadspolitik tar form.
Man förväntar sig kanske inte att det ska vara exakt ”lika för alla” i en stor affärskoncern. Däremot förväntar sig de flesta anställda någon form av likabehandling när man befinner sig i samma företag.
Exempel 1
Sparkad VD värderas högt, arbetare får ingenting
Olof Persson fick sparken och samtidigt 24 miljoner kronor. Det är väldigt bra betalt för en arbetsfri uppsägningstid.
Samma summa pengar hade räckt att ge de uppsagda Volvoarbetarna i Umeå 70 000 kr vardera i ett avgångsvederlag. Men majoriteten av dessa 314 uppsagda arbetare får i praktiken ingenting alls. Detta trots att man jobbat upp till 15 år i företaget och utfört arbetet med stor skicklighet och kunnande.
När Volvo flyttar arbetarjobben från en ort till en annan får de enskilda ta hela smällen själv. Men när Volvo sparkar en VD som inte längre anses bidra positivt betalar man ett rejält avgångsvederlag.
Exempel 2:
Tjänstemän erbjuds förmånligt avgångserbjudande, men inte arbetare.
Volvo erbjöd de tjänstemän som arbetat i stabsfunktioner ett förmånligt erbjudande för att på frivillig väg lämna företaget. Företaget kunde då undvika varsel om uppsägningar av närmare 500 tjänstemän. Arbetare i Umeå blev också övertaliga av samma strukturella orsaker. Ett antal av dessa fick också ett erbjudande, men långt mycket sämre. Det stora flertalet, 314 arbetare, fick en uppsägning utan några villkor alls.
Exempel 3:
Volvo ger anställda i andra länder förmånligare villkor
Av samma skäl som i Sverige ska antalet anställda reduceras i Frankrike. Där finns kravet att det ska inrättas en social plan för dem som drabbas. Lagstiftningen försvårar för företag som vill lägga ner verksamhet. Nu höjer franska premiärminis-tern dessutom tonen och kräver ytterligare åtgärder av ett storföretag som Volvo.
I Sverige är det tyst. Inga krav riktas mot storföretagen. Inga åtgärder får vidtas för att bekämpa företags-nedläggelser. Snart finns det ingenstans i Europa där det är så billigt och enkelt för företag att säga upp anställda.
En nedläggning av verksamhet på en produktionsort är en permanent lockout. Men arbetarnas motsvarighet till lockouten – strejkrätten, är en olaglighet och ett avtalsbrott.
Stor besvikelse
Detta pågår nu. Den 10 juli tvingas alla uppsagda besvikna arbetare på Volvos i Umeå lämna sin arbetsplats. De flesta blir arbetslösa. Andra får tillfälliga jobb med sämre villkor. Alla hade förväntningar att Volvo skulle ge någon form av erkännande efter de sex, åtta, tio, ja upp till 15 åren av anställning vid företaget. Dessa förhoppningar blev grusade. Företaget mäter anställda med olika måttstockar.
Vi är besvikna. Men också upprörda över Volvos snålhet mot arbetare. Andra storföretag, senast Ericsson, har ett mer ansvarsfullt sätt att hantera stora omstruktureringar. Villkoren är bättre och de anställda behandlas likvärdigt.
Det finns rättesnören att hålla sig till:
Karl-Bertil Jonsson, den rättrådige 14-åringen som är allas vår favorit på julaftonen, uttrycker detta på ett föredömligt sätt när han visar respekt för individen genom omtanke och rättvisa: “Ingen mannamån, lika för alla!”
Det är ingen orimlig tanke. Inte ens för AB Volvo att leva upp till.
IF Metall
Volvo Umeå